Min sommar.
Det har vart en helt fantastisk sommar. På Gotland får jag lugnet och tryggheten, familjen och vilan medan min vecka i stan kantades av kompishäng och nätter med dans och skratt. Fick liksom det bästa av två världar!
Nu är jag tillbaka i jobblunket igen, även om det fortfarande är sommarväder, vilket känns helt okej. Som alltid blir jag dock lite nere mina första dagar efter semestern. Ju bättre semester, desto mer nere blir jag. Det är lite som att alla endorfiner tagit slut och jag nu måste jobba upp dom igen innan de går att använda.
Jag har haft lite bloggtorka och här om dagen kom jag på varför: jag är glad. Alltså inte bara glad, utan också trygg och tillfreds. Detta är en ganska obekant känsla då jag i typ hela mitt liv strävat efter något annat, sökt kickar, inte vart nöjd med tillvaron och hela tiden trott att gräset är grönare på andra sidan. Även om jag absolut inte har det liv jag trodde att jag skulle ha vid snart 28 års ålder är jag stolt.
De senaste två åren har jag lärt mig mer om mig själv än de tjugosex år jag hunnit levt innan. Vem jag är, hur jag fungerar, vilka jag vill ha runt omkring mig. Jag har lärt känna mina svagheter och styrkor, vad som gör mig gott och vad som tar min energi. Jag har minskat min umgängeskrets och blivit mer rak i min kommunikation till de som betyder något. Allt detta hade jag aldrig vart med om utan att ha genomgått min depression. Sjukt men sant.
Nu framöver kommer jag försöka skriva lite oftare. Och förhoppningsvis har jag snart lite roliga nyheter att dela med mig av :) Under tiden ger jag er min sommar i bilder:
Puss och gull!